Det är nämligen så att jag älskar att resa även om jag i mitt korta liv inte ännu hunnit resa så hemskt mycket. Resorna har bestått av körturnéer till ett antal europeiska länder, random Sverige-kryssningar, Bryssel-besök hos syster, en Gran Canaria-semester i mosters sällskap då jag var 12 samt resor med familjen till europeiska städer. Och så var jag ju till Thailand vintern 2008, på en paketresa.
Det som Cillah alltså skriver i sitt inlägg är att all inclusive-resor verkade vara pop bland hennes klasskamrater. Och att stora hotell- och restaurangkedjor förstör landets egen ekonomi då turisternas pengar styrs ut ur landet till europeiska och amerikanska koncern.
För det första har jag alltid trott att all inclusive-resor är något för amerikaner och pensionärer - ett sätt att få resa bort från sitt hemland tryggt och enkelt, för sådana som inte längre har ork och lust att på kvällen jaga efter den perfekta restaurangen eller har noll intresse att pruta i bazaren på 2 €:s t-skjorta.
För det andra har jag haft samma tankar om paketresor: man bokar flyget och hotellet via Aurinkomatkat och vips är man framme vid beachen. Hur lätt som helst. Det här gjorde också vi =vännen A och jag, år 2008 när vi ville resa till Thailand. Jag hade aldrig varit där tidigare och visste inte alls vad jag kunde förvänta mig. Ja, jag hade läst en hel del om landet men speciellt då jag inte kunde språket (inte gör jag det ändå heller i dag) kunde jag inte tänka mig att på plats börja hotelljakten, mitt i högsäsongen.
Också resans syfte var annat: efter flera år utan en ordentlig semester var jag så slut att jag bara ville ligga på stranden och shoppa. Vi besökte inte ett enda tempel under hela resan och det kändes faktiskt skönt - att inte behöva stressa för att vara kulturell, att bara vara Tuija Turisti från ugerlandet. Jag njöt i två veckor av värmen (eller hettan...), poolen på hotellet, stranden där bredvid och Burger King! Joo, vi åt faktiskt en gång också på BK.
Skulle jag vilja göra om det? Visst, bara för att slappna av. Men nu när jag vet mera om landet och hur det fungerar, behöver jag inte längre den tryggheten som paketresorna erbjuder. Jag VILL uppleva mera, se templen, äta mera thai-mat...
Jag vågar påstå att alla konsumentmarknader i dag utgår från kundernas behov. Man säljer det som kunderna vill ha och gör pengar på det. Men jag vågar också påstå att inte alla turister är av samma modell! Visst finns det fortfarande sådana som bokar sig en all inclusive och aldrig kommer i kontakt med landet och dess människor de turistar i. Men det finns valmöjligheter: finns det efterfråga finns det helt säkert utbut.
Jag tycker ändå att man inte borde döma folk som vi ha det lätt och enkelt. Jag vågar åtminstone inte göra det. (nå okej, inte förstår jag folk som åker till Turkiet en vecka och bara supar vid poolen eller hotellbaren, liksom, why? Man kan supa i Finland också!) Alla är vi olika och har olika behov. Det att marknadsekonomin fungerar på det sättet den fungerar kan vi inte göra så mycket åt.
Men saken är inte så svart och vit - utan att närmare veta hur t.ex Thailands skattesystem fungerar, antar jag att varje utländsk företag nog hamnar betala skatt och inte endast har en negativ verkan på samhället. Arbetskraft behövs och jag tror att ingen turist kan endast leva på hotellmaten och inte alls konsumera lokala produkter. Dessutom är dessa resor en bra inkörsport till landet. Kanske följande gång vågar också dessa turister prova på annat.
Vad är då pointen jag vill göra med denna superlånga text? För det första: jag är helt av samma åsikt som Cillah - lokalt är bättre! MEN jag tycker inte heller att det är rätt att döma folk som vill ha tjänster, vill ha det lätt och enkelt - inte alla är så äventyriska och helt enkelt medvetna, "aware". Enligt min åsikt ser situationen ändå inte så dyster ut. Alla turister är inte gjorda enligt samma modell och det finns en hel målgrupp som vill resa ekologiskt och som tänker på hur de konsumerar.
Det börjar från små saker: nästa gång jag reser till ett "turistställe" lovar jag att äta, handla och bo lokalt, men bekvämt. Men jag hoppas inte heller att jag blir stämplad som värsta ekobrottsling eller samhällstjuv om jag vill mumsa i mig en BigMac på köpcentret...
Phuket Weekend Market där vi shoppade bland locals
trad. Thai - pasta carbonara
(jag fick värsta matförgiftning ever första dagen som påverkade mina matvanor resten av resan...)
EDIT: i dagens Hesari skrivs det om Malediverna där det var för en tid sedan förbjudet att backpacka. Det enda sättet att ta sig dit var att boka sig in på lyxhotell. Artikeln finns inte på nätet tyvärr.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti
Kiitos kommentistasi! Thank you for commenting! :)